Second-tier-länkar

Second-tier-länkar är länkar som pekar mot dina tier 1-länkar i stället för direkt mot din egen sajt. Idén är enkel: om en sida som redan länkar till dig blir starkare och lättare för Google att hitta, så kan den skicka vidare mer värde till dig. Tier 2 ligger med andra ord ett steg längre ut i kedjan än de länkar som pekar rakt på din webbplats.

Begreppet hör hemma i tiered link building, en teknik inom SEO där länkar staplas i nivåer. Det låter smart på pappret, och ibland är det det, men det är också en av de metoder där avståndet mellan att göra rätt och att skjuta sig själv i foten är kort. Här går vi igenom vad tekniken är, hur strukturen ser ut, var riskerna finns och när den överhuvudtaget är värd besväret.

Vad second-tier-länkar faktiskt är

Tänk dig att du fått ett gästinlägg publicerat på en branschsajt, och att inlägget länkar till din startsida. Den länken är din tier 1-länk. Den pekar direkt på din sajt och är den som räknas mest.

En second-tier-länk pekar inte på din sajt utan på själva gästinlägget. Du bygger alltså länkar till den sida som redan länkar till dig. Logiken bakom det är att en starkare och mer synlig gästinläggssida ger tier 1-länken mer tyngd, och att en del av den tyngden sipprar vidare till dig. Ordet tier betyder helt enkelt nivå, och ju högre siffra desto längre bort från din egen sajt sitter länken i kedjan. Tier 2 är därför alltid indirekt, till skillnad från en vanlig backlink som är direkt.

I praktiken försöker tekniken lösa två saker samtidigt:

• Hjälpa tier 1-sidan att bli indexerad av Google, så att länken därifrån överhuvudtaget räknas.
• Ge tier 1-sidan lite extra auktoritet, så att länken väger tyngre när den räknas.

Tier 1: länkarna som pekar rakt på din sajt

Det här är länkarna som faktiskt betyder något. En tier 1-länk kommer i regel från en sida med viss trovärdighet och tematisk relevans, och den pekar rakt på din webbplats. Kvaliteten här avgör mer än allt annat i strukturen, och en enda stark, relevant tier 1-länk gör ofta mer nytta än hundra svaga länkar längre ut i kedjan.

Tier 2: länkar till dina tier 1-länkar

Tier 2 är själva ämnet för den här sidan. Länkarna pekar på dina tier 1-tillgångar, inte på dig. Ofta handlar det om enklare sidor: en profil i en community, en artikel på en web 2.0-plattform eller en katalogpost. Nyttan står och faller med hur relevanta och trovärdiga de här sidorna är, och rena skräpsidor tillför sällan något utan kan tvärtom dra ner det de pekar på.

Tier 3: längst ut i kedjan

Tier 3 pekar på tier 2 och är ofta där det spårar ur. På den här nivån använder många automatverktyg och bygger länkar i tusental, och det är också här Google har lättast att känna igen mönstret som konstlat. För de flesta finns det ingen bra anledning att gå så här långt ut i kedjan.

Så fungerar en tiered link building-struktur

En tiered struktur byggs i lager, ungefär som en pyramid där din sajt sitter i toppen och varje nivå matar nivån ovanför. Tabellen nedan visar hur nivåerna hänger ihop och var risken börjar.

Poängen med pyramiden är att hålla det mest konstlade länkbygget längst bort från din egen sajt. Det skyddet är dock aldrig hundraprocentigt, för länkarna hänger ihop och en svag botten kan försvaga hela bygget.

Varför skulle man bygga länkar till sina länkar?

Frågan är rimlig, och svaret handlar om två konkreta problem som tekniken försöker lösa. Det första är indexering: en länk som Google aldrig hittar räknas inte, och om du fått en länk på en sida som ligger djupt begravd och nästan aldrig besöks kan den vara mer eller mindre osynlig. Några länkar in mot den sidan kan hjälpa Google att hitta och indexera den. Det andra är styrka. Länkvärde, det som ofta kallas länkjuice, flödar genom länkar, och en starkare tier 1-sida antas skicka vidare mer värde till din sajt.

Argumenten som brukar användas för tekniken:

• Den kan hjälpa svårindexerade tier 1-länkar att bli hittade och räknade.
• Den kan i teorin öka värdet på befintliga länkar utan att du skaffar nya direkta länkar.
• Den håller det mest konstlade länkbygget ett steg bort från din egen sajt.
• Den ger en viss kontroll över ankartext och kontext på tier 2-nivån.

Och argumenten emot, som väger tungt:

• Effekten är osäker och svår att mäta i praktiken.
• Volymbaserat tier 2 och tier 3 ser för Google ut precis som länkspam.
• Tiden går ofta att använda bättre på innehåll och färre men starkare länkar.
• Du bär ansvaret för allt du bygger själv, även det som ligger längst ut.

Vanliga typer av tier 2-länkar

Tier 2-länkar kan se ut på många sätt, och kvaliteten varierar enormt. Här är de vanligaste källorna och ungefär hur mycket de brukar tillföra.

Den sista raden är värd att stanna vid. En naturlig, redaktionell länk som råkar peka på ditt gästinlägg är den bästa sortens tier 2-länk du kan få, just för att du inte byggt den själv. Problemet är att den inte går att beställa, och ju mer du behöver kontrollera och skala upp, desto lägre blir i regel kvaliteten.

En grov tumregel för att bedöma en tier 2-källa innan du använder den:

• Skulle en riktig person kunna hamna på sidan och faktiskt läsa den? Bra tecken.
• Finns det annat äkta innehåll runt omkring länken? Bra tecken.
• Är sidan skapad enbart för att husera länkar? Dåligt tecken.
• Ser texten automatgenererad eller översatt-till-obegriplighet ut? Håll dig borta.
• Länkar sidan vidare till hundratals orelaterade domäner? Dåligt tecken.

Ett vanligt misstag är att blanda ihop tier 2 med interna länkar. Interna länkar på din egen sajt är något helt annat, alltid tillåtet och nästan alltid bra. Tier 2 handlar om externa länkar mot dina externa tillgångar, och det är där försiktigheten kommer in.

När tekniken är värd risken (och när den inte är det)

Kort svar för de allra flesta: nej. Den ärliga bedömningen är att tekniken sällan är värd den tid och risk den för med sig, särskilt inte för ett litet företag som gör SEO själv eller med begränsad budget. Kostnaden och risken är konkreta medan vinsten är osäker, och görs det slarvigt kan du försvaga just de tier 1-länkar du faktiskt bryr dig om. Samtidigt finns nästan alltid en enklare väg till samma mål, för att göra en tier 1-sida delningsvärd löser ofta indexeringen av sig själv, och en handfull starka relevanta direkta länkar slår i regel en hel stapel tier 2-länkar.

Det finns lägen där en försiktig insats kan vara motiverad, men de är smala. Tabellen nedan sammanfattar när det möjligen är värt en titt och när du bör låta bli.

En del av det som sägs om tiered link building är dessutom föråldrat eller helt enkelt en seglivad SEO-myt. De missförstånd som ställer till mest ser ut ungefär så här:

• “Fler nivåer ger alltid mer styrka.” Nej, varje extra nivå späder ut effekten och ökar risken.
• “Tier 2 skyddar min sajt helt.” Bara delvis, för bygger du skräpet själv är det ändå ditt ansvar.
• “Automatverktyg gör jobbet åt mig.” De bygger volym, och volym är just det som får länkar att se manipulerade ut.
• “Nofollow-länkar på tier 2 är meningslösa.” Inte nödvändigtvis, de kan fortfarande hjälpa Google att hitta sidan.
• “Det här är ett säkert kort.” Det är det inte, tekniken lever i en gråzon och effekten är osäker.

Om du ändå väger det mot dina alternativ brukar prioriteringen se ut så här, med det som ger mest värde och lägst risk först:

• Innehåll som faktiskt svarar på vad dina kunder söker.
• En teknisk grund där sidorna laddar och går att indexera.
• Några få starka, relevanta länkar från riktiga sajter.
• Lokal synlighet om ditt företag säljer på en ort.
• Löpande uppföljning i Search Console.

Först långt ner på den listan, om ens då, kommer avancerade tekniker som second-tier-länkar.

Så bygger du dem säkert i praktiken

Bestämmer du dig ändå för att testa, gör det försiktigt och i liten skala, mer som ett sätt att stödja befintliga länkar än som en genväg till toppen. Följande ordning håller risken nere.

1. Kartlägg dina viktigaste tier 1-länkar och kontrollera vilka som faktiskt är indexerade.
2. Plocka ut de få tier 1-sidor som är starka men osynliga för Google.
3. Skapa eller hitta ett fåtal relevanta tier 2-källor med riktigt innehåll.
4. Länka därifrån till tier 1-sidan med naturlig, varierad ankartext.
5. Vänta och mät om tier 1-sidan blir indexerad och om något rör sig.
6. Rensa bort källor som visar sig vara rena skräpsidor, och bygg aldrig tier 3 mot din egen struktur.

Innan du sätter igång är det värt att veta hur du snabbt kollar om en länk redan är indexerad, så att du inte lägger tid på att lösa ett problem som inte finns:

• Sök på sidans exakta URL i Google och se om den dyker upp.
• Använd URL-inspektionen i Search Console för sidor du äger.
• Notera om sidan får någon organisk trafik alls i dina SEO-verktyg.
• Kontrollera att sidan inte är blockerad av robots eller noindex.

Kvalitet framför kvantitet

Om du bara tar med dig en sak: en relevant tier 2-länk på en sida med eget innehåll är värd mer än femtio automatgenererade. Volym är själva signalen Google letar efter när den bedömer om länkar är konstlade, så håll dig till få och meningsfulla länkar och motstå frestelsen att skala upp bara för att det går snabbt. De signaler som oftast får en länkprofil att se manipulerad ut är dessa:

• Många länkar som dyker upp på mycket kort tid.
• Identisk ankartext om och om igen.
• Länkar från sidor helt utan tematisk koppling.
• Källor som uppenbart bara finns för att länka vidare.

Håll det indexerbart och naturligt

Ankartexten ska variera och kännas naturlig, och att peka med exakt samma sökord om och om igen ser mekaniskt ut. Se också till att tier 2-sidorna själva går att indexera, annars faller hela poängen med övningen. Vill du fördjupa dig i grunderna finns mer i vår guide om länkbygge och i genomgången av hur du bygger backlinks. Undrar du hur det ser ut för just din sajt är du välkommen att höra av dig, så tittar vi på det utan säljsnack.